Lšnk: Hem
Lšnk: SŲkLšnk: Hjšlp


Wadensjös utredning om folkbildningen
Publicerad: 2004-05-27
FOLKBILDNINGSR√ÖDET INFORMERAR 2004-05-04
Information fr√•n Bo Sundqvist tel. 08-412 48 06     
------------------------------
Kritik mot bidragsregler, tydligare profilering, mer fokus på att tala om vad folkbildningen gör
------------------------------

Nina Wadensjö överlämnade idag 4 maj sin utredning om folkbildningens relation till ickedeltagarna.

Kortfattat är hennes slutsatser dessa:
-Behovet av bildning och den pedagogik som folkbildningen kan erbjuda är fortfarande stort det är bara verktygen och formerna som delvis behöver vara annorlunda.
-Om studieförbunden inte satsar mer på profilering och på att bättre tydliggöra vad som gör just deras verksamhet speciell, så kommer de att få svårt att bedriva en framgångsrik verksamhet.
-Dagens konstruktion av bidragsfördelningen måste ses över. Dagens bidragsregler försvårar alla former av expansion och nysatsningar.
-Reglerna för hur nya studieförbund ska kunna skapas och tas emot i folkbildningsvärlden måste också ses över.
-Unga vill delta i studieförbundens verksamhet om de bara visste om att den fanns och hur man får kontakt med studieförbunden.
-Folkbildningssverige måste förbättra kommunikationen med medborgarna, men också med de politiker och tjänstemän som fördelar de kommunala bidragen. Det handlar om att tydligare förmedla vad folkbildningen har för konkret betydelse för människor i kommunen.
-Studieförbunden måste släppa in de grupper de säger sig vilja nå även i styrelser och på andra beslutande poster.


Folkbildningrådet återkommer med mer information.

Läs hela pressmeddelandet samt Utredningens sammafattning nedan.
Läs hela utredningen på SOU 2004:51

Pressmeddelande
4 maj 2004
Utbildningsdepartementet
SOU 2004:51
Tydligare profilering, förändrat ekonomiskt stöd och mer fokus på kommunikation och mångfald
Regeringen tillsatte 2003 en statlig utredning som har haft till uppgift att analysera frågan om folkbildningens inriktning, verksamhetsformer och organisation kan bedömas svara väl mot människors villkor i dagens samhälle. Utredaren Nina Wadensjö har idag lämnat över sina slutsatser till statsrådet Lena Hallengren.
Huvudfokus har legat på studieförbundens och folkhögskolornas relation till medborgarna, framför allt dem som inte redan deltar i studieförbundens verksamhet. Finns det hinder, formella eller tänkta, som gör att människor inte känner sig hemma i folkbildningsvärlden? Finns det systemfel eller begränsningar i studieförbundens organisering som gör att de inte når alla grupper de vill nå? Nina Wadensjö har framför allt tittat på ungdomars önskemål och inställning till folkbildning.
Slutsatserna är tydliga. Behovet av bildning och den pedagogik som folkbildningen kan erbjuda är fortfarande stort det är bara verktygen och formerna som delvis behöver vara annorlunda. Det finns en enorm kraft hos de eldsjälar och i den verksamhet som bedrivs runt om i landet. Men dagens organisering hämmar mer än hjälper studieförbunden att utvecklas och nå nya deltagare. Om studieförbunden inte satsar mer på profilering och på att bättre tydliggöra vad som gör just deras verksamhet speciell, så kommer de att få svårt att bedriva en framgångsrik verksamhet.
Dagens konstruktion av bidragsfördelningen måste ses över. Det system som råder idag premierar inte de studieförbund som ökar sin verksamhet och skapar nya arbetsformer eller når nya grupper. I stället försvårar dagens bidragsregler alla former av expansion och nysatsningar. Det blir för ekonomiskt riskabelt för studieförbunden att hitta nya arbetssätt och genomföra satsningar på att nå nya grupper av deltagare.
Reglerna för hur nya studieförbund ska kunna skapas och tas emot i folkbildningsvärlden måste också ses över. Det finns idag inget incitament för studieförbunden att bli fler till antalet, tvärtom.
Utredningen har även genomfört en undersökning i samarbete med SCB, där drygt 1 000 unga har fått svara på frågor om studieförbund och folkhögskolor. Resultatet är entydigt; en majoritet svarar att de gärna skulle delta i studieförbundens verksamhet om de bara visste om att den fanns och hur man får kontakt med studieförbunden.
Folkbildningssverige måste bli mycket bättre på att visa vad de kan erbjuda och vilka unika möjligheter som finns för människor att växa och utvecklas inom folkbildningen. Det handlar om att förbättra kommunikationen med medborgarna, men också med de politiker och tjänstemän som fördelar de kommunala bidragen. Det handlar om att tydligare förmedla vad folkbildningen har för konkret betydelse för människor i kommunen.
Studieförbunden måste också ha mod att släppa in de grupper de säger sig vilja nå även i styrelser och på andra beslutande poster.



Uttdrag av sammanfattning  Vem f√•r vara med? SOU 2004:51 Nina Wadensj√∂
Inledning
Kapitlen i slutbetänkandet inleds med citat ur de texter om folkbildningssverige som journalisten Thord Eriksson har gjort för utredningens räkning. Vi har sedan valt att koncentrera oss på
fem områden som vi tror har särskild betydelse för studieförbundens förmåga att nå nya grupper och använda sig av nya arbetsformer. Vårt främsta fokus har ägnats åt studieförbunden,
även om en del av de resonemang vi för är giltiga för både folkhögskola och studieförbund. Vi har valt att ägna ett särskilt kapitel, kapitel 9, enbart åt folkhögskolorna.
Det avslutande kapitlet ägnar vi åt ett tankeexperiment. Vi presenterar tre framtidsscenarier som alla utspelar sig i samma ort, X-stad, och som alla innehåller ett visst mått av närvaro från
studieförbundens sida. Dessa tre scenarier visar de vägval som vi bedömer att studieförbunden
st√•r inf√∂r ‚Äď om √§n i n√•got schabloniserad form. I anslutning till dessa tre bilder vi m√•lar upp, presenterar vi ocks√• utredningens slutsatser och f√∂rslag.

Världen omkring oss
I kapitel 2 gör vi en inledande beskrivning av innehållet i betänkandet och resonerar kring varför utredningen har valt att särskilt titta på de områden som pekas ut. Vi menar att det är omöjligt
att diskutera om det finns hinder för människors deltagande i dagens folkbildning enbart genom att diskutera deltagande. I stället pekar vi ut tre viktiga områden som vi tror hämmar studieförbundens
förmåga att utvecklas och bedriva en verksamhet som når andra grupper än idag och får fler att känna sig hemma. Det handlar om folkbildningens ekonomiska situation och organisering, studieförbundens relationer till omvärld och deltagare och de regelmässiga svårigheter som vi ser att det nuvarande bidragssystemet innebär. Vi beskriver dessa faktorer närmare i kommande kapitel.

Vi pekar också, ganska kortfattat, på en del karaktärsdrag vi menar att dagens folkbildning har; den eviga konkurrensen mellan studieförbunden och den misstänksamhet och brist på samarbete som det bidrar till, otydligheten om vad studieförbunden står för och den unika kraft och möjlighet som finns i
folkbildningens pedagogik och inte minst i dess många eldsjälar. Vi ger också en kort beskrivning av de värderingar och idéströmningar som präglar en stor del av samhället idag, främst ur ett ungdomsperspektiv. Det handlar om att politiskt inflytande idag inte är entydigt med arbete i politiska partier och att ungas samhällsengagemang på inget sätt är mindre idag än tidigare, snarare tvärtom. Människor vill agera, inte reagera, och de vill känna sig delaktiga i det arbete som görs för att förändra världen och tillvaron. Dessa strömningar vore naturliga för studieförbund och folkhögskolor att plocka upp. Folkhögskolorna har till viss del lyckats med detta, medan de flesta studieförbund inte har klarat
av denna utmaning.

Studieförbundens ekonomi
Kapitel 3 är en kort beskrivning av det system som råder för fördelningen av statsbidrag till studieförbunden, och de konsekvenser detta system får. Vi pekar på den svåra balansgång som finns
mellan att studieförbunden å ena sidan ska agera fritt och självständigt från staten och koncentrera sig på den verksamhet de känner bäst, och å andra sidan statens önskemål om satsningar på
prioriterade målgrupper och att studieförbunden ska ha ett övergripande ansvar för att nå också andra än sina medlemmar. Vi menar att ansvaret för att denna balansgång kan genomföras handlar lika mycket om att staten formulerar tydliga krav och ger Folkbildningsrådet en tydlig roll, som att studieförbunden vågar se längre än till sin egen direkta ekonomiska situation. Vi tar också upp de konkreta problem som finns med det fördelningssystem som råder idag, där jakten på timmar och därmed kronor tenderar att överskugga diskussionen om kvalitet och innehåll. Något som innebär att det blir svårare att locka nya grupper att delta i verksamheten.
En översyn av bidragssystemet är alltså nödvändig om studieförbunden ska kunna ägna sig åt något annat än att bara överleva ekonomiskt för stunden.

Studieförbundens relationer
I kapitel 4 diskuterar vi studieförbundens relation till omvärlden.
Vi pekar på kommunernas allt ljummare intresse av att stödja folkbildningsverksamheter och vikten av att studieförbunden blir tydligare i sin kommunikation med stat och kommun. Studieförbunden måste bli bättre på att gentemot politiker och tjänstemän visa vilken roll de spelar och vilken betydelse de har
för medborgare i kommuner och landsting.
Det handlar också om att tydligt analysera vilka grupper man vill nå och varför. Fundera över var man når dem, hur man når dem, vad man vill åstadkomma och vad man kan erbjuda. Det är ett arbete som kräver ett långsiktigt engagemang.
Studieförbunden måste också bli betydligt bättre än idag på att visa potentiella deltagare vad de erbjuder och varför deras verksamhet är intressant. Studieförbundens osynlighet i många
grupper är ett stort problem. Det handlar också om att bryta den homogena struktur som
råder inom folkbildningens beslutande organ. Fler unga måste få vara med och fatta beslut om budgetfrågor, prioriteringar, verksamhetsplaneringar och målgrupper. Andelen unga i styrelser
och andra beslutande organ är försvinnande liten, och menar man allvar med talet om att fler unga ska vara välkomna måste man också låta dem ta plats i andra roller än som deltagare.
Studieförbunden måste bli mer öppna och lyhörda för att människor med behov av extra stöd eller hjälp ska kunna delta på lika villkor som alla andra. Det borde vara ett obligatoriskt inslag i respektive cirkelledarutbildning vad det innebär att ha ett funktionshinder och hur studieförbunden bättre kan möta dessa deltagare.

Enkätundersökning om relationen till folkbildning
Den SCB-unders√∂kning som har genomf√∂rts p√• utredningens uppdrag med 1 023 unga deltagare mellan 18‚Äď30 √•r presenteras utf√∂rligt i kapitel 5.
Den röda tråden i svaren i undersökningen handlar om studieförbundens osynlighet och den okunskap många har om studieförbunden och deras verksamhet.
Men allt är inte nattsvart. Svaren i SCB-undersökningen andas också stor nyfikenhet på studieförbundens verksamhet.
Slutsatsen √§r att m√•nga unga mer √§n g√§rna skulle delta i studief√∂rbundens verksamhet ‚Äď om de bara visste att den fanns. Det b√•dar gott inf√∂r framtiden.

Folkbildningens möjligheter att växa
I kapitel 6 ställer vi frågan om det går att starta ett nytt studieförbund med dagens regelverk. Under arbetets gång har vi gång på gång mött argumentet att kriterierna för att bilda ett nytt studieförbund
är för hårda. Det har inte varit utredningens uppgift att se över detta, men bara det faktum att kritiken kommer från så många håll tvingar oss ändå att uppmärksamma frågan. Reglerna har nyligen ändrats, men vi menar att det krävs en översyn av om det nya regelverket är väl avvägt eller ej. Denna översyn
bör rimligtvis göras i nära samarbete med organisationer både inom och utom studieförbundens absoluta närhet.
Utredningen tar också upp samarbete som en möjlig väg för att ge studieförbunden bättre styrka framöver. Studieförbunden behöver bli bättre på att samarbeta med varandra och dra fördelar
av de gemensamma grundvärderingar de har. Till exempel skulle de lokalt kunna samlas under ett gemensamt tak, bokstavligt eller bildligt, ute i kommunerna. Det skulle dels ge administrativa
besparingar, dels öka möjligheterna för studieförbunden att bli mer synliga för kommuninvånarna.

Utvecklingsbidraget
Vi tar i kapitel 7 upp de erfarenheter kring utvecklingsbidraget som vi har fått presenterat för oss av studieförbunden. Anslaget är delvis till för att studieförbunden ska våga satsa på nya arbetsformer,
nya målgrupper och verksamheter.
Vår slutsats är att det inte finns någon anledning att öronmärka en del av statsanslaget för utvecklingsverksamhet. Det borde ligga i studieförbundens eget intresse att satsa på framtidsfrågor
och våga tänka nytt och utveckla sin verksamhet och sina arbetsmetoder. Det handlar om överlevnad från deras sida, och de studieförbund som inte prioriterar dessa frågor kommer inte att kunna utvecklas i takt med omvärldens krav. I stället för öronmärkta pengar är det viktigare att förändra det fördelningssystem för statsbidrag som finns. Dagens bidragssystem är hämmande för studieförbundens möjligheter och motivation att tänka och göra nytt.

Ordens makt
I kapitel 8 tar vi upp betydelsen av orden i folkbildningsvärlden. Vi pekar på att otydligheten kring vad folkbildning är ibland skrämmer bort människor i onödan. Folkbildningen måste ta tillbaka makten över orden och bli bättre på att fylla dem med ett innehåll som berör och når människor. Både studieförbund och folkhögskolor måste bli tydligare i sitt sätt att kommunicera med omgivningen.

Folkhögskolan och omvärlden
Eftersom vi i så hög grad koncentrerat oss på studieförbunden i de tidigare kapitlen samlar vi våra resonemang kring folkhögskolan i kapitel 9.
Vi pekar på det oroande i att folkhögskolan i allt högre grad samlar människor som av olika anledningar inte har kunnat skapa sig en naturlig plats i den vanliga skolan. Det ställer allt högre krav på personalen, krav som de idag inte alltid har tid, möjlighet eller kunskap att möta. Här krävs det stora satsningar på vidareutbildning och mer stöd till pedagogerna inom folkhögskolan.
Vi redovisar också svaren om folkhögskolans verksamhet från SCB-undersökningen. Den visar att samtliga av dem som anger att de har haft kontakt med folkhögskolan verkar nöjda. Många efterlyser även här mer kunskap om vad folkhögskolan står för och kan erbjuda. Det finns en rad önskemål om vad som skulle krävas för att intresset för folkhögskolan skulle öka hos dem som har besvarat undersökningen; allt ifrån en specialkurs i musikhistoria från 1950-talet och framåt till möjligheter för fler att få bidrag för att studera på folkhögskola. Andra påpekar att statusen på utbildningen, rättvist eller ej, fortfarande är alltför låg på arbetsmarknaden.
Vi pekar också på att de samarbeten som finns mellan högskolor och universitet med exempelvis förberedande collegekurser är framgångsrika, och kanske kan vara ett sätt att öka statusen på folkhögskolans verksamhet.

Framtiden ‚Äď vision och verklighet
Det avslutande kapitlet, kapitel 10, ägnar vi åt ett tankeexperiment. Vi presenterar tre framtidsscenarier som alla utspelar sig i samma ort, X-köping, och som alla innehåller ett visst mått av
n√§rvaro fr√•n studief√∂rbundens sida. Dessa tre nedslag i verkligheten visar de v√§gval som vi bed√∂mer att studief√∂rbunden st√•r inf√∂r ‚Äď om √§n i schabloniserad form. I anslutning till dessa tre bilder vi m√•lar upp, presenterar vi ocks√• utredningens slutsatser och f√∂rslag. F√∂rslagen √§r alla skrivna utifr√•n perspektivet att det faktiskt √§r m√∂jligt att g√∂ra folkbildningen angel√§gen och tillg√§nglig f√∂r m√•nga fler √§n dagens deltagare. M√§nniskor m√•ste f√∂rst och fr√§mst ges kunskap om studief√∂rbundens och folkh√∂gskolornas existens och utbud. Dessutom √§r det n√∂dv√§ndigt att s√•v√§l organisations- som arbetsformer utvecklas f√∂r att passa de behov som de nya deltagarna har. Dagens studief√∂rbund och
folkhögskolor kan helt säkert bli viktiga delar av livet för allt fler om man inom verksamheten bara har mod och självförtroende att tänka nytt. Idén med folkbildning är visserligen gammal, men på inget sätt omodern. Det är bara folkbildningens former som alltför ofta stelnat.

------------------------------------------------
FOLKBILDNINGSR√ÖDET INFORMERAR √§r ett digitalt nyhetsbrev som skickas som e-post till folkh√∂gskolor, studief√∂rbund, l√§nsbildningsf√∂rbund m.fl. Varje utskick l√§ggs ocks√• ut i mappen "Folkbildningsr√•det info" p√• Folkbildningsn√§tet, vilken dessutom √§r √•tkomlig fr√•n r√•dets webb-plats: www.folkbildning.se > FBR informerar.

Eventuella bilagor skickas normalt med som så kallade pdf-dokument, vilket innebär att man måste ha gratisprogrammet Acrobat Reader för att kunna läsa dokumentet på skärmen och skriva ut det. (Acrobat Reader kan hämtas från www.adobe.se).

Folkbildningsrådet, Box 730, 101 34 Stockholm.
Tel: 08-412 48 00, fax: 08-21 88 26.




Klicka fŲr en utskriftsvšnlig version


Adress: Box 730 101 34 Stockholm Sweden Tel: +46-8-412 48 00 Fax: +46-8-21 88 26 E-mail: fbr@folkbildning.se

Producerad av Empir AB