Lšnk: Hem
Lšnk: SŲkLšnk: Hjšlp


Riksdagsdebatt om kommunbidragen till stu
Publicerad: 2000-03-27
FOLKBILDNINGSR√ÖDET INFORMERAR 2000-03-27

Information fr√•n Lasse Magnusson tel. 08 - 412 48 06     lasse.magnusson@folkbildning.se

-------------------------------------------
Riksdagsdebatt om kommunbidragen till studieförbunden
------------------------------------------

I en interpellation 1999/2000:296 av Birgitta Sellén (c) till kulturminister Marita Ulvskog om folkbildningen framhålls följande:

"Den nationella folkbildningspolitiken √§r en h√∂rnsten f√∂r att st√§rka och utveckla demokratin i det svenska samh√§llet. Utg√•ngspunkten f√∂r statens bidragsgivning till studief√∂rbunden √§r att den ska fr√§mja en verksamhet som g√∂r det m√∂jligt f√∂r kvinnor och m√§n att p√•verka sin livssituation och som skapar engagemang f√∂r att delta i samh√§llsutvecklingen,  st√§rka och utveckla demokratin och  bredda kulturintresset i samh√§llet, √∂ka delaktigheten i kulturlivet samt fr√§mja kulturupplevelser och eget skapande.

I det senaste riksdagsbeslutet om folkbildningen betonas betydelsen av folkrörelseanknytning, medborgerlig bildning, personlig utveckling samt engagemang i samhällsfrågor. Som en viktig grundförutsättning för att lösa demokratiuppgiften har staten också framhållit vikten av att folkbildningen är oberoende av politiska och ekonomiska maktgrupper.

Vid 1991 års reformering av statsbidragen till folkbildningen markerades detta genom friare resurstilldelning och avreglering. Syftet var att ge studieförbunden bättre förutsättningar att nå de egna folkbildningsmålen.
Folkbildningspolitiken är nationell.

I den senaste folkbildningspropositionen förutsätts kommunernas bidrag till studieförbunden bestå på en oförändrad nivå och utgå enligt samma principer som statsbidraget. Verkligheten är dock annorlunda. I Riksrevisionsverkets rapport 1999:44 @ Folkbildning styrning och kontroll @ uppmärksammas att de kommunala bidragens storlek under senare år kontinuerligt har minskat i förhållande till statsbidraget.

Sedan Folkbildningsrådet inrättades har i genomsnitt kommunernas bidrag per kommuninvånare och år minskat från 75 kr till 56 kr i löpande priser. Som andel av statsbidraget har de kommunala bidragen minskat från 55 till 43 %. RRV pekar också på en tilltagande ryckighet, man höjer ena året och sänker det andra. Nu finns t.o.m. kommuner som helt och hållet tagit bort stödet till folkbildningen. Det medför att det inte bir någon kontinuitet och att man därför riskerar att tappa kompetent personal i studieförbunden.

RRV pekar också på att kommunernas bidragsprinciper tycks avlägsna sig från de statliga. Kommuner söker använda bidragsgivningen för att styra studieförbundens verksamhet efter egna önskemål och prioriteringar. Studieförbundens kommunala finansieringsdel tenderar alltmer att förlora karaktären av ett allmänt och förhållandevis villkorsfritt verksamhetsstöd. Denna situation är alarmerande.

Jag vill därför fråga kulturministern:

Vilka åtgärder är kulturministern beredd att vidtaga för att åstadkomma ett förändrat synsätt vid kommunernas bidragsgivning till studieförbunden, dels för att öka de kommunala anslagen och dels för att bidragsgivningen följer de principer som formats i vår nationella folkbildningspolitik?"

Statsrådet Ingegerd Wärnersson besvarade interpellationen den 27 mars
varefter ett replikskifte ägde rum:
Anf. 1 Statsr√•det INGEGERD W√ĄRNERSSON (s):
Fru talman! Birgitta Sellén har frågat kulturminister Marita Ulvskog vad hon avser att vidta för åtgärder för att åstadkomma ett förändrat synsätt vid kommunernas bidragsgivning till studieförbunden, dels för att öka de kommunala anslagen, dels för att bidragsgivningen följer de principer som formats i vår nationella folkbildningspolitik. Eftersom dessa frågor huvudsakligen faller inom mitt ansvarsområde har interpellationen överlämnats till mig för besvarande.

Folkbildningen är av stort nationellt intresse, inte minst för att en aktiv folkbildningsrörelse stärker och utvecklar demokratin men också för att den ger den enskilde individen möjlighet till kunskap, personlig utveckling och inte minst kulturupplevelser. En fungerande folkbildning skapar förutsättningar för utveckling och framsteg i hela landet genom att erbjuda möjligheter för medborgare, oavsett bostadsort, att få en höjd bildningsnivå.

De bidrag som kommuner och landsting ger till studieförbund och folkhögskolor utgör en viktig del i finansieringen av verksamheterna men är ett frivilligt åtagande från kommuner och landsting. I samband med folkbildningsreformen 1991 uttalade regeringen en förhoppning om att kommunernas och landstingens bidrag skulle ligga på en oförändrad nivå.
Kommuner har, under de tuffa ekonomiska år som har varit, tvingats göra prioriteringar som drabbat många verksamheter, även folkbildningen. Min förhoppning är att det i dag finns ett större utrymme för att stödja folkbildningen, då det ekonomiska läget är ljusare för många kommuner.

Regeringen har uppmärksammat problematiken med att kommunerna har minskat bidraget till studieförbunden. Folkbildningsrådet har av regeringen fått i uppdrag att redovisa och kommentera utvecklingen av kommunernas bidrag till studieförbunden. Folkbildningsrådet ska även bedöma orsakerna till förändringen av den kommunala bidragsgivningen. Folkbildningsrådet ska redovisa sitt resultat i slutet av februari nästa år.

Mot bakgrund av detta har inte regeringen för avsikt att vidta några åtgärder gentemot kommuner och landsting.

Anf. 2 BIRGITTA SELL√ČN (c):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag har ställt min interpellation på grund av att vi i dag kan se att kommunerna inte följer de statliga direktiv som skrevs in i folkbildningsreformen 1991. Enligt dessa ska man övergå från regelstyrning till målstyrning. Det innebär enligt förordningen att folkbildningsverksamheten ska bedrivas "fritt och frivilligt utifrån deltagarnas behov och intressen".

Enligt målen ska folkbildningen stärka och utveckla demokratin, precis som ministern säger i svaret. Det står i proposition 1990/91:82: "Folkbildningsverksamheten skall vara ett forum där deltagarna själva väljer ämne och arbetsformer och där de egna erfarenheterna och behoven styr studierna."

Riksrevisionsverket har granskat folkbildningen för att belysa och analysera hur den styrs mot mål och kvalitet. I dess rapport kan man läsa att kommunerna blir mer och mer intresserade av att få "valuta för pengarna", dvs. att den verksamhet som får pengarna mer påtagligt ska anpassas till de kommunala prioriteringarna. Det kan t.ex. röra sig om att komplettera eller ersätta en kommunal verksamhet.

Kommunen kan dessutom ge studieförbunden projektpengar för att få ett uppdrag utfört. Då har man från kommunens sida godkänt och granskat verksamheten i förväg, och det tillvägagångssättet ligger långt ifrån de statliga fördelningsprinciperna. Kommunerna har i själva verket satt upp villkoren för verksamheten. Med all respekt för den kommunala självstyrelsen menar jag ändå att staten har anledning att uppmärksamma det här vid överläggningar med kommunerna. Det känns väldigt långt ifrån förordningens mål, där det talas om "deltagarnas behov och intressen".

Förutom den regelstyrning som RRV har uppmärksammat har kommunernas bidrag till folkbildningen minskat oroväckande under 90-talet. I genomsnitt har det minskat från 75 kr till 56 kr per invånare. Detta har skett trots att folkbildningspropositionen förutsatt att de kommunala bidragen ska ligga på oförändrad nivå och utgå från samma principer som statsbidraget.

√Ąnd√• vill inte regeringen vidta n√•gra √•tg√§rder utan avvaktar det resultat som Folkbildningsr√•det ska redovisa i februari 2001, detta trots att det i RRV:s rapport talas om att kommunerna inte lever upp till statens direktiv. Skolministern s√§ger i st√§llet att det √§r hennes f√∂rhoppning att det i dag finns st√∂rre utrymme f√∂r att st√∂dja folkbildningen i kommunerna n√§r det ekonomiska l√§get √§r b√§ttre i m√•nga kommuner. Hon s√§ger ocks√• att regeringen har uppm√§rksammat problematiken. Men hur har det skett?

Fru talman! Jag har väldigt svårt att tro att en förhoppning i en interpellationsdebatt kommer att skapa större utrymme i kommunernas vilja att öka bidragen till folkbildningen. Därför är det med besvikelse som jag mottar svaret om att vänta och se i stället för att vidta åtgärder.

Anf. 3 Statsr√•det INGEGERD W√ĄRNERSSON (s):
Fru talman! Jag kan förstå att Birgitta Sellén med sitt stora engagemang för studieförbunden och för folkbildningen känner sig besviken. Problemet för mig är att det verkligen är upp till kommunerna själva att hantera bidragen. Att från statens sida gå in och styra dem skulle vara ett oerhört stort steg.

Vi har ändå tittat på hur det har sett ut. Kommunbidraget till folkbildningen har minskat med drygt 30 % sedan 1992. Räknat per invånare är det en minskning med 22 %. Vad sker då nu när jag säger att ekonomin börjar bli lite bättre? Det är en oerhört ojämn bild som vi ser.
År 1999 hade 44 kommuner ökat anslaget, medan däremot 87 hade minskat det. 158 kommuner ger ett oförändrat bidrag. Bidraget uteblev helt i Lidingö och Nacka. I Salem och Danderyd var bidraget under 7 kr per invånare. Detta kan jämföras med Eskilstuna, som ger drygt 142 kr per invånare.

Prelimin√§ra siffror som vi har f√∂r √•r 2000 tyder p√• att fem kommuner ‚Äď Liding√∂, Nacka, Salem, Danderyd och T√§by ‚Äď har beslutat att helt ta bort bidraget till studief√∂rbunden.

Visst är detta en skrämmande situation. Stockholm minskar sitt bidrag med drygt 23 %, medan Strömstad ökade sitt bidrag med 65 %. Det är uppenbart att det här väldigt mycket handlar om vilken politisk inställning man har. Vi kan se att många av de här kommunerna har ett moderat styre, där man inte har det engagemang för folkbildningen som Centerpartiet och Socialdemokraterna faktiskt delar.

Det kan tyckas att jag avvaktar för länge, men vi vill verkligen se vad som är orsakerna och hur man kommer att förklara sig när Folkbildningsrådet gör undersökningen i kommunerna. Men det är också oerhört viktigt att man från enskilda partier följer den debatt som vi nu för och studerar den här statistiken. Jag brukar ibland säga att var och en som sitter i riksdagen har partikamrater ute i kommunerna med ett ansvar för folkbildningen. Om vi sitter i Sveriges riksdag och riksdagen fattar beslut om nationella riktlinjer är det också något som ska genomsyra partiernas vilja ute i kommunerna.

Men här sker det en väldig kursförändring i vissa kommuner, där man helt går emot de nationella direktiven. Dessvärre är detta inte det första området där man väljer att inte följa de nationella direktiven. Det sker också på andra områden.

Anf. 4 BIRGITTA SELL√ČN (c):
Fru talman! Skrämmande var nog rätta ordet, för det är precis så jag upplever det. Vi vet ju i dag att det är många människor som har glädje av studieförbunden. Det finns elva studieförbund, och 330 000 studiecirklar ordnas varje år där 3 miljoner människor deltar. 180 000 kulturarrangemang arrangeras också. Kulturen är ju en viktig bit av folkbildningen. Det är alltså, som skolministern säger, oerhört värdefullt att det finns möjligheter.

De siffror som visar hur det har minskat är fruktansvärda. En del kommuner har t.o.m. tagit bort stödet, som jag också har uppmärksammat. Lidingö och Nacka har t.ex. gjort det.

Det här innebär också, när resurserna nu minskar, att studieförbunden får svårigheter att hålla kvalificerade cirkelledare. Och då riskerar kvaliteten att sjunka. Dessutom kan förbunden inte anordna lika många kurser. Då tappar man tempo, och det blir väldigt tråkigt för allihop. Det är i och för sig logiskt att man måste dra ned på cirkelledare, men man hamnar också i en besvärlig situation. Man hamnar i ett ekorrhjul som man inte riktigt kommer ur.

Därför anser jag att det är viktigt att regeringen tar sitt ansvar. Ekorrhjulet man hamnar i handlar om att man säger upp cirkelledare och att kvaliteten sjunker. Folk säger: Det studieförbundet kan jag inte gå i, för där har man inte kvalificerade studieledare. Då har det blivit en olycklig omständighet på grund av det minskade anslaget.

Jag tycker att det √§r viktigt hur regeringen agerar. Jag tycker att det √§r sv√•rt att f√∂rst√• att man ska v√§nta ytterligare ett √•r p√• vad Folkbildningsr√•det s√§ger. D√• tar det ju √§nd√• tid innan man har kommit i g√•ng och √•tg√§rdat det h√§r. N√§r vi nu har RRV:s rapport liggande och ser hur skr√§mmande siffrorna √§r tycker jag att √§ven om vi pratar med v√•ra partikamrater ute i landet ‚Äď vilket vi ju g√∂r ‚Äď hj√§lper det √§nd√• inte till fullo. Det √§r ju √§nd√• regeringen och regeringens ord som v√§ger tungt f√∂r kommunerna.

Anf. 5 Statsr√•det INGEGERD W√ĄRNERSSON (s):
Fru talman! Det hade kunnat vara något av våra andra skolärenden som vi diskuterar. Jag nämnde ju som exempel att det finns andra områden där de nationella besluten inte följs. En sådan fråga har handlat om betygsliknande omdömen, som några av de här berörda kommunerna också har brutit mot. I det fallet kunde vi direkt se till att Skolverket som myndighet kunde gå in och granska och föreslå åtgärder mot kommunerna, eftersom man gjorde bedömningen att de direkt bröt mot de nationella målen.

Anslagen till studieförbunden är en helt kommunal angelägenhet som vi inte har samma möjlighet att följa upp och vidta åtgärder mot. Nu har vi bett att Folkbildningsrådet ska följa upp det. Folkbildningsrådet i sig är ju självständigt gentemot mig som minister, så jag kan inte heller styra över Folkbildningsrådet på det sättet. Frågan är alltså svårare att hantera än andra vanliga ärenden som ligger inom mitt område, där jag kan använda Skolverket som en myndighet. Men det gör inte att jag tycker att frågan har mindre värde. Jag vill följa upp den uppföljning och utvärdering som Folkbildningsrådet gör.

Sedan har vi att diskutera hur vi i s√• fall g√•r vidare. Som jag sade innan tycker jag att det √§r skr√§mmande, n√§r riksdagen fattar beslut om nationella m√•l och inriktningar, att man ute i kommunerna s√• fullst√§ndigt struntar i det som riksdagen beslutar. Oavsett var man sitter som f√∂rtroendevald ‚Äď i en kommun, i en riksdag, i ett landsting ‚Äď har man ju √§nd√• att f√∂lja de riktlinjer som olika beslutandef√∂rsamlingar har antagit.
Att man nu gång efter annan helt och fullständigt bryter mot de nationellt satta målen gör att vi, menar jag, kommer att få en helt annan politisk diskussion framöver. Frågan är om det är någon mening med att vi har en parlamentarisk församling som både stiftar lagar och ger råd och anvisningar när man som förtroendevald ute i en kommun fullständigt struntar i dem. Frågan är en oerhört viktig politisk fråga. Det är viktigt att se vilka partier som har en rak linje genom sina beslut och vilka som struntar i de beslut som fattas i denna riksdag. Jag ser mycket allvarligt på den hantering man har i vissa kommuner när man t.o.m. struntar i att ge några bidrag över huvud taget.

Anf. 6 BIRGITTA SELL√ČN (c):
Fru talman! Folkbildningen är viktig för demokratin, så det här kanske börjar leda till en demokratidebatt i stället.

Att man kan gå in och påverka problem med betyg är ju bra. Men då tycker jag också att det är viktigt att man kan gå in och redan nu tala om att det är viktigt med folkbildning. Det visar sig ju att det finns skolor som köper studieverksamhet från studiecirklar och från folkhögskolor. De elever som har problem i den vanliga skolan klarar bättre det sätt att studera på som folkbildningen kan erbjuda.

Det √§r framf√∂r allt av den anledningen som jag k√§nner mig s√• oroad n√§r jag ser de nedsk√§rningar som vi har pekat p√• i dag. Jag k√§nner ocks√• stor oro f√∂r att det ska p√•verkas av vilket styre det √§r och √§ven f√∂r att det p√•verkar vilka studief√∂rbund som faktiskt f√•r projektpengar, beroende p√• vilket styre det √§r i kommunen. √Ąr det socialdemokratiskt styre √§r det l√§ttare att ABF f√•r projektpengar. Det sl√•r ocks√• snett mot den kvalitet, j√§mst√§lldhet och fria konkurrens vi vill ha mellan de olika studief√∂rbunden.
Därför är det svårt för mig att acceptera att regeringen stillatigande kan se på när kommunerna missköter det här. Vi gräver en grop för framtiden som är svår att ta sig ur. Därför önskar jag att skolministern kan vidta åtgärder nu och ändå gå in och börja föra ett samtal med kommunerna om det problem som håller på att uppstå.

Anf. 7 Statsr√•det INGEGERD W√ĄRNERSSON (s):
Fru talman! Det finns stunder när man önskar att man kunde agera snabbare. Jag kan inte göra det i det här läget. Det jag kan göra är att understryka att jag också ser oerhört positivt på de insatser som görs från folkhögskolorna, och som görs från våra studieförbund.

Det är helt riktigt att de är en stor resurs också för den vanliga skolverksamheten när man ibland känner att man måste erbjuda undervisning på ett annat sätt. Därför ser jag att det är så angeläget att vi i fortsättningen kommer att ha våra folkhögskolor och våra studieförbund.

Vi pratar ju många gånger om ett livslångt lärande. I det livslånga lärande som kommer att vara en nödvändighet in på hela 2000-talet kommer givetvis studieförbunden att vara en mycket viktig del. Alla människor kommer inte att kunna fortbilda och kompetensutveckla sig inom de traditionella skolorna, komvux eller vad det nu kan vara. Det krävs att våra studieförbund finns där som ett mycket stort och starkt komplement.
Svaret blir alltså likadant. Vi får avvakta till dess att Folkbildningsrådet är klart med sin analys. Men vi får kanske också fundera över hur riksdagen kommer att hantera det här framöver.

√Ėverl√§ggningen var h√§rmed avslutad.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------
FOLKBILDNINGSRÅDET INFORMERAR är ett digitalt nyhetsbrev som skickas som e-post till folkhögskolor, studieförbund, länsbildningsförbund m.fl. Varje utskick läggs också ut i mappen "Folkbildningsrådet info" på Folkbildningsnätet.
Eventuella bilagor skickas normalt med som s√• kallade pdf-dokument, vilket inneb√§r att man m√•ste ha gratisprogrammet Acrobat Reader, minst version 3.0, f√∂r att kunna l√§sa dokumentet p√• sk√§rmen och skriva ut det. (Acrobat Reader kan h√§mtas fr√•n www.adobe.se och finns ocks√• i mappen "Folkbildningsr√•det info" p√• Folkbildningsn√§tet.)
En del av informationen kommer också att finnas tillgänglig på Folkbildningsrådets webb-plats på Internet: www.folkbildning.se

Folkbildningsrådet, Box 730, 101 34 Stockholm.
Tel: 08-412 48 00, fax: 08-21 88 26.








Klicka fŲr en utskriftsvšnlig version


Adress: Box 730 101 34 Stockholm Sweden Tel: +46-8-412 48 00 Fax: +46-8-21 88 26 E-mail: fbr@folkbildning.se

Producerad av Empir AB