Lšnk: Hem
Lšnk: SŲkLšnk: Hjšlp


FBR info 16/98
Publicerad: 1998-06-09

Bifogade filer fŲr nedladdning (Klicka på namnet för att ladda ned):
Folkbnatfolder.pdf 93Kb
Protokoll.pdf 10Kb
FBR_info_16.98.pdf 21Kb

FBR Informerar nr 16/98 består av nyhetsbladet plus bilagor, som du kan hämta hem här. Du behöver gratisprogrammet Acrobat Reader, http://www.adobe.se, för att kunna läsa och skriva dokumenten:
‚Äď FBR Informerar 16/98
- Protokoll Folkbildningsrådet 22/4
- Folder om Folkbildningsnätet

Foldern om Folkbildningsnätet (A4-format) finns även upptryckt på Folkbildningsrådet och kan beställas där. Använd den för att sprida information om vad nätet kan användas till och hur man gör för att koppla upp sig.

Med FBR informerar 16/98 medföljer även Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU17 om Folkbildningspropositionen. Detta betänkande finns ännu inte utlagd i digital form på Riksdagens hemsida; vi återkommer med den kompletteringen senare.frågor m.m. (prop. 1991/92:157) fick studieförbunden
möjlighet att anordna undervisning som till både form och arbetssätt
motsvarar den som anordnas inom det offentliga skolväsendet och
högskolan, utan att statsbidraget påverkas. Kulturutskottet (bet.
1991/92:KrU31) ansåg att förslaget inte fick tolkas som en förändring av
folkbildningsuppdraget utan snarare som en komplettering.
Kompetensinriktad utbildning i studiecirkelform får inte vara av sådan
omfattning att det går ut över den folkbildande verksamheten.
Verksamheten inom kompetensgivande studiecirklar borde så långt det är
möjligt präglas av samma synsätt som är utmärkande för
studiecirkelverksamheten i √∂vrigt.  

Folkbildningens roll i framtiden beträffande behörighetsgivande vuxen
utbildning (avsnitt 7.2)


Regeringen föreslår att föreskriften om att undervisningen skall
anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig från
den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan skall tas
bort som särskilt villkor för statsbidrag till folkhögskolan. Regeringen
föreslår att riksdagen godkänner detta förslag till ändrade grunder för
Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till folkhögskolan.

Folkhögskolorna och studieförbunden bör, enligt regeringens bedömning,
själva ta ansvar för att all utbildning som anordnas med statsbidrag
präglas av folkbildningens kännetecken. Det är och bör vara en fråga för
folkbildningen själv att utveckla de pedagogiska formerna och att,
tillsammans med dem som deltar i folkbildningen, välja det för varje
grupp bästa arbetssättet.

I detta sammanhang klargör regeringen att även svenska för invandrare
(sfi) och vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) ligger inom
ramen för sådan utbildning som folkbildningen, om man så önskar och
tillsammans med deltagarna finner det lämpligt, kan erbjuda.

Enligt motion Kr24 (v) bör de föreslagna ändrade grunderna för
fördelningen av statsbidraget till folkhögskolan inte leda till att
folkbildningens undervisning anpassas till kommersiell eller annan
icke-professionell undervisning när folkbildningen och kommersiell
undervisning konkurrerar om kommunernas uppdrag inom ramen för
kunskapslyftet (yrkande 4). Undervisningskvaliteten och
folkbildningspedagogiken får inte komma i andra hand.

Den fria och frivilliga verksamheten där deltagarnas behov står i
centrum bör, enligt motion Kr29 (mp) yrkande 7, även fortsättningsvis
styra folkbildningen.

Utskottet förutsätter att folkbildningen själv värnar om och utvecklar
sina egna pedagogiska metoder och sina specifika arbetssätt.
Statsbidragssystemet, med övergripande mål för statsbidragsgivningen och
frånvaron av detaljerade föreskrifter, är ett uttryck för tilltron till
folkbildningens förmåga att hävda sin särprägel och kvalitet. Utskottet
f√∂ruts√§tter ‚Äď liksom regeringen ‚Äď att Folkbildningsr√•det noga f√∂ljer
utvecklingen. Några sådana uttalanden till regeringen som begärs i
motionerna torde inte vara påkallade. Motion Kr24 (v) yrkande 4 och Kr29
(mp) yrkande 7 avstyrks.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens i propositionen
framlagda förslag till ändrade grunder för Folkbildningsrådets
f√∂rdelning av statsbidrag till folkh√∂gskolan.  

Inga betyg inom folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få betyg
i komvux genom tillgodoräknande av resultat av utbildning vid folkhög
skola (avsnitten 7.3 och 7.4)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Regeringen anser att det är viktigt att värna om folkbildningens
särprägel, att betona att den är fri och frivillig, att den inte är
bunden av någon läroplan eller några centralt fastställda kursplaner
samt att den bygger på deltagarnas fria kunskapssökande. Några betyg som
motsvarar skolväsendets betyg bör därför inte införas inom
folkbildningen. Om en studerande, efter att ha skaffat sig kunskaper i
en studiecirkel eller vid en folkhögskola, vill ha formell kompetens i
form av betyg enligt det offentliga skolväsendets betygssystem måste hon
eller han genomgå prövning inom ramen för skolväsendet. Den som vill ha
ett sådant betyg har rätt att gå igenom en prövning för att få det.

Sedan 1993 års högskolereform har högskolorna stor frihet att besluta om
utbildningarnas innehåll och uppläggning. Högskolorna har ett stort
ansvar när det gäller att bevaka kvaliteten i utbildning. De regler i
högskolelagen och i högskoleförordningen som styr högskolans arbete
skall garantera detta. Därför måste det vara högskolorna som har
ensamrätt att utfärda betyg och kurs- och examensbevis för den
utbildning de bedriver, och denna uppgift kan inte överlämnas till andra
utbildningsanordnare. Däremot kan högskolan pröva om en tidigare
utbildning eller verksamhet kan godtas för tillgodoräknande vid
fortsatta studier inom högskolan.

Inom kunskapslyftet kan folkhögskola eller studieförbund åta sig uppdrag
från en kommun att för vissa elever genomföra en utbildning som till
alla delar skall följa den kommunala vuxenutbildningens (komvux)
regelsystem. Då sätts betyg enligt komvux betygssystem av folkhögskolans
respektive studieförbundets lärare, men betygsdokumenten skall utfärdas
av den rektor i det offentliga skolväsendet som ansvarar för uppdraget.

Efter studier inom vanlig folkhögskoleutbildning som bekostas av
kommunen för deltagare i kunskapslyftet och efter studier inom
folkhögskolornas "egna" 10 000 årsstudieplatser inom kunskapslyftet
sätts inga betyg. Möjligheter bör, enligt vad regeringen anför, öppnas
för dem som har genomgått utbildning vid folkhögskola att i vissa fall
få tillgodoräkna sig resultatet av denna utbildning som betyget Godkänd,
när de fortsätter med en utbildning inom komvux som syftar till att
uppnå ett slutbetyg. En föreskrift bör införas i komvux regelsystem som
gör det möjligt att formellt tillgodoräkna kunskaper som har uppnåtts
vid folkhögskola. Om någon del av kursplanen inte ingår, måste en
prövning genomföras på denna del av kursen. En prövning måste också
genomföras om den studerande vill försöka få ett högre betyg än Godkänd.


I motion Kr28 (c) begärs att riksdagen uttalar sig för att intyg från
folkhögskola bör godkännas inom komvux på samma sätt som studieomdöme
från folkhögskolan godtas vid universitet och högskolor (yrkande 5).

I likhet med regeringen anser utbildningsutskottet att det i
fortsättningen skall vara möjligt för en studerande att få tillgodoräkna
sig resultatet av studier vid folkhögskola, om han eller hon vill
slutföra sina studier inom komvux, i form av betyget Godkänd på grundval
av intyg från folkhögskolan. Samverkan mellan olika anordnare av
vuxenutbildning, bl.a. inom ramen för kunskapslyftet, motiverar att en
sådan ordning införs. I denna fråga föreligger inga motstridiga
uppfattningar. Något riksdagsuttalande av det slag som begärs i motion
Kr28 (c) yrkande 5 behövs enligt utbildningsutskottets bedömning inte.

Inte heller kulturutskottet har något att erinra mot vad regeringen
förordar om möjligheten för studerande på folkhögskola att i vissa fall
få tillgodoräkna sig resultaten av folkhögskolestudierna som betyget
Godkänd vid studier inom komvux som syftar till ett slutbetyg. Utskottet
instämmer i utbildningsutskottets bedömning och avstyrker motion Kr28
(c) yrkande 5.


Studieomdömet från folkhögskola bör, enligt motion 1997/98:Kr29 (mp),
ges en starkare och med betyg mer likvärdig ställning (yrkande 9).
Studieomdömet skall även fortsättningsvis gälla för antagning till
högskola. Regler om detta bör tas in i högskoleförordningen.

Utbildningsutskottet anser ‚Äď i likhet med regeringen ‚Äď att betyg inte
heller i fortsättningen bör förekomma inom folkbildningen. Om betyg
skulle sättas inom folkbildningens ram, måste folkbildningen i denna del
av sin verksamhet ställas under tillsyn av Skolverket med åtföljande
detaljreglering och styrning i form av t.ex. centralt fastställda
betygskriterier och prov. Sådana krav på resultat kan, enligt
utbildningsutskottets mening, inte innefattas i den utbildningsform som
folkbildningen utgör.

√Ąven kulturutskottet vill framh√•lla betydelsen av folkbildningens
särprägel och vikten av att den är fri och frivillig och inte bunden av
någon läroplan eller några centralt fastställda kursplaner. Verksamheten
skall bygga på deltagarnas fria kunskapssökande, utan detaljreglerande
kursplaner.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion Kr29 (mp) yrkande 9.


I motion Kr21 (m) konstaterar motionärerna att en studerande, som efter
en folkhögskolekurs eller en avslutad studiecirkel vill ha betyg
hänvisas till att genomgå prövning inom det offentliga skolväsendet.
Samtidigt innebär det, som regeringen anför i propositionen, att
resultatet av utbildning vid folkhögskola skall kunna tillgodoräknas som
betyget Godkänd vid fortsatta studier inom komvux. Vidare kan
studieomdöme från folkhögskola efter avslutad utbildning användas vid
urval till högre utbildning. Mot denna bakgrund anser motionärerna att
det behövs en samlad syn på hur man formellt skall tillgodoräkna sig
kunskaper inom folkbildningen (yrkande 3).

Utskottet har i det föregående redovisat gällande regler för hur studier
vid folkhögskola kan få tillgodoräknas i olika sammanhang. När det
gäller behörighet till högre utbildning på grundval av intyg från
folkhögskola finns detta reglerat i Högskoleverkets föreskrifter om
grundläggande behörighet samt urval (HSVFS 1996:22), som verket utfärdat
med stöd av bemyndigande i högskoleförordningen (8 kap. 4 §).
Utbildningsutskottet har inte funnit skäl att förorda en annan
f√∂rfattningsreglering. Folkh√∂gskolestudier kan ‚Äď som kulturutskottet
redovisat ‚Äď ocks√• f√• tillgodor√§knas vid fortsatta studier inom h√∂gskolan
och inom komvux.

Som framgått ovan anser utskottet att folkbildningen som utbildningsform
skall kännetecknas av möjligheten till fritt kunskapssökande och frihet
från krav på resultat i form av betyg. Något särskilt tillkännagivande
om en översyn av hur kunskaper som uppnåtts inom folkbildningen formellt
skall tillgodoräknas är, enligt utskottets uppfattning, inte nödvändigt.
Utskottet avstyrker d√§rf√∂r motion Kr21 (m) yrkande 3.  

Folkbildningens samverkan med högskola och forskning (avsnitt 7.5)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Högskolan bör, som en del av högskolans samhällsuppgift, ha kontakter
med folkbildningen och hålla kontakt med medborgare utanför
högskolevärlden. Folkbildningen bör ha intresse av att ta del av
vetenskap och forskning och medverka till att kunskaper sprids. Att få
till stånd en fungerande samverkan och ett utbyte av erfarenheter mellan
å ena sidan folkhögskolor och studieförbund och å andra sidan högskola
och forskning bör vara en viktig uppgift för båda parter.

Traditionen att utnyttja universitetslärare som föreläsare, lärare och
studiecirkelledare inom folkhögskolor och studieförbund lever
fortfarande. Inte minst kontakterna med de mindre och medelstora
högskolorna har ökat på senare år, anmärker regeringen.

Regeringen ser det som värdefullt att denna samverkan kan utvecklas
ytterligare, till gagn för högskolan och för folkbildningen. I
propositionen h√§nvisas till att h√∂gskolan ‚Äď ut√∂ver sina tv√•
huvuduppgifter utbildning och forskning ‚Äď nyligen har f√•tt en tredje
uppgift som innebär ökade och fördjupade kontakter med det övriga
samhället (prop. 1996/97:1 utg. omr. 16, bet. 1996/97:UbU1, rskr.
1996/97:100).


I flera motioner begärs att folkhögskolorna skall få möjligheter att
anordna vad som i motionerna kallas samverkanskurser som ger
högskolepoäng.

Enligt motion Kr28 (c) skulle en ökad samverkan mellan folkbildning och
högskola kunna utgöra grunden för ett "Open University" i Sverige. Ett
första steg är att samverkanskurser mellan högskolor och folkhögskolor
blir poänggivande. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till
bestämmelser som gör detta möjligt och förslag till hur kvaliteten skall
säkras i ett sådant system (yrkande 6).

Också i motion Kr27 (fp) begärs ändrade regler så att folkbildning och
högskola ges möjlighet att samverka i fråga om utbildning som ger
högskolepoäng. Motionären menar att med en folkbildningsorganisation
eller en folkhögskola som lokal medanordnare skall kvalificerade
högskolestudier kunna bedrivas, oavsett var den studerande bor. Behovet
av statsbidrag bör inte blir större än om utbildningen har en enda
anordnare. Kvaliteten på utbildningen bör godkännas av de samverkande
anordnarna. De studerande bör ha behörighet för poänggivande studier.

I motionerna Kr24 (v) yrkande 5 och A47 (v) yrkande 16 betonas att en
fördjupad samverkan mellan olika delar och nivåer av bildnings- och
utbildningssektorn har stor betydelse för det livslånga lärandet.
Samverkanskurser på högskolenivå, som ger högskolepoäng, bör
underlättas. Att kunna läsa en högskolekurs på folkhögskola skulle göra
det lättare för många studieovana att bedriva högskolestudier.

I motion Kr29 (mp) slutligen framhålls att folkhögskolor och högskolor
bör ges möjlighet att utveckla samverkan kring högskoleutbildning för
att nå nya grupper av studerande (yrkande 8).


Utbildningsutskottet avstyrker i sitt yttrande motionsyrkandena och
anför följande som skäl till sitt ställningstagande.

Universitet och högskolor har sedan 1993 års högskolereform stor frihet
att själva besluta om sitt utbildningsutbud och om utbildningarnas
innehåll och uppläggning. Lärosätena har också ett stort ansvar när det
gäller att bevaka kvaliteten i utbildningen. Genom reformen infördes en
tydligare avgränsning av utbildningar som tillhör högskolan och andra
utbildningar på eftergymnasial nivå. För de offentliga högskolorna
infördes en examensordning som innebär att regeringen beslutar om vilka
examina som får ges vid universitet och högskolor. Genom lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina infördes regler för de
enskilda utbildningsanordnare på högskolenivå som vill utfärda en examen
som finns upptagen i examensordningen. Sammantaget innebär detta, menar
utbildningsutskottet, att det måste vara högskolorna som har ensamrätt
att utfärda betyg och kurs- och examensbevis för den utbildning de
bedriver. Denna uppgift kan inte överlämnas till andra
utbildningsanordnare. Högskolan kan däremot pröva om en tidigare
utbildning kan tillgodoräknas vid fortsatta studier inom högskolan när
en student väl är antagen till högskoleutbildning.

Utbildningsutskottet har inget att erinra mot ett ökat erfarenhetsutbyte
mellan folkhögskolor och studieförbund och universitet och högskolor.
Enligt vad utbildningsutskottet erfarit från Utbildningsdepartementet
har avsikten emellertid aldrig varit att annan utbildningsanordnare än
högskolan, såsom folkhögskolan, skall kunna ge högskolepoäng enligt
högskoleförordningen.


Kulturutskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.

Begreppet samverkanskurs, som används i motionerna, finns inte
definierat i någon förordning som rör högskolan eller folkhögskolan.
Utskottet har erfarit att benämningen i vissa sammanhang har använts när
en folkhögskola och en högskola samarbetat på olika sätt i fråga om en
utbildning. Det kan i vissa fall ha gällt en folkhögskoleutbildning,
till vilken elever antagits av folkhögskolan, där folkhögskolan önskat
ge eleverna en avslutande utbildningsetapp på högskolenivå.
Folkhögskolan har, enligt vad som uppgivits, tidigare kunnat köpa en
sådan kurs till sina folkhögskoleelever av en högskola som någon form av
uppdragsutbildning. Högskolan har samtidigt efter prövning kunnat anta
folkhögskoleeleverna, under förutsättning av att de varit behöriga till
högskolestudier, som studenter vid högskolan. Dessa antagna studenter
skulle, enligt vad som uppgivits, efter denna kurs ha kunnat erhålla
både intyg från folkhögskolan och betyg från högskolan.

Enligt förordningen (1997:845) om uppdragsutbildning vid universitet och
högskolor får ett universitet eller en högskola bedriva
uppdragsutbildning (3 §). Om uppdragsgivaren är en statlig eller en
kommunal myndighet eller ett landsting, skall uppdraget avse
personalutbildning eller utbildning som behövs av arbetsmarknadsskäl
eller av biståndspolitiska skäl. I andra fall skall uppdraget avse
personalutbildning som är ägnad att få betydelse för deltagarnas arbete
åt uppdragsgivaren (4 §). De som deltar i uppdragsutbildning får ges
betyg och examens- eller kursbevis enligt bestämmelserna för
grundläggande högskoleutbildning, om samma kvalitetskrav ställs på
uppdragsutbildningen som på grundläggande högskoleutbildning (7 §).

Kulturutskottet kan således konstatera att enligt den år 1997 utfärdade
förordningen om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor kan en
högskola inte tillhandahålla uppdragsutbildning åt en folkhögskolas
elever på folkhögskolans uppdrag.

Kulturutskottet vill emellertid understryka att samarbete och
erfarenhetsutbyte mellan folkbildningen och högskolan är värdefullt för
båda parter. Det kan t.ex. gälla högskolelärares medverkan inom
folkhögskolans och studieförbundens egen utbildning och verksamhet. Det
kan också vara fråga om att en högskola engagerar ledare eller lärare
från folkbildningen som lärare vid högskolans kurser. Det kan också vara
fråga om att en högskola förlägger en högskolekurs i högskolans egen
regi med studenter antagna av högskolan till exempelvis en folkhögskolas
lokaler med utnyttjande av folkhögskolans utrustning. Enligt
kulturutskottets uppfattning kan det senare både innebära ett effektivt
resursutnyttjande och medföra ett berikande erfarenhetsutbyte för båda
parter. En sådan förläggning av högskoleutbildning till en folkhögskolas
lokaler kan också vara ett viktigt led i decentraliseringen av
högskolans utbildningsutbud med syfte att sprida högskoleutbildningen i
landet och göra den tillgänglig för dem som inte har möjlighet att
studera på högskoleorterna. Det är dock viktigt att folkbildningens och
högskolans roller och arbetsformer utformas utifrån de olika uppdrag de
har. Kulturutskottet anser att det som motionärerna önskar av
samarbetsmöjligheter mellan folkbildning och högskola kan tillgodoses
utan ändring av nuvarande bestämmelser.

Högskolan har, som utbildningsutskottet framhåller, ensamrätt att
utfärda betyg och kurs- och examensbevis för den utbildning den bedriver
och denna uppgift kan inte lämnas över till andra utbildningsanordnare.
Däremot kan högskolan pröva om tidigare utbildning, t.ex. vid
folkhögskola, kan godtas för tillgodoräknande vid fortsatta studier inom
högskolan när en student väl är antagen till högskoleutbildning. Syftet
med statsbidraget till folkbildningen är att ge utrymme för studier som
växer fram ur deltagarnas egna intressen och behov och på deltagarnas
villkor. Utskottet utg√•r fr√•n att regeringen ‚Äď med resultaten av det
fortsatta utv√§rderingsarbetet betr√§ffande folkbildningen som grund ‚Äď
uppmärksammar de behov av att utveckla samarbetsformerna mellan
folkbildningen och högskolan som kan uppkomma.

Kulturutskottet ansluter sig i övrigt till utbildningsutskottets
bedömningar och föreslår i likhet med utbildningsutskottet att riksdagen
avsl√•r motionsyrkandena.  

Några centrala utvecklingsområden (avsnitt 8)


Regeringen bedömer att inom följande sex centrala områden kan
folkbildningsarbetet även framöver få stor betydelse för
samh√§llsutvecklingen.  

Ett lyft för kultur och bildning (avsnitt 8.1)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Regeringens satsning på kunskapslyftet bör kompletteras med ett lyft för
kultur och bildning i bred bemärkelse genom den fria och frivilliga
folkbildningen. Naturvetenskap och teknik bör ges ökad uppmärksamhet i
bildningsarbetet.  

Folkbildningens roll för kulturen (avsnitt 8.2)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Folkbildningen bör spela en viktig roll för att förverkliga
kulturpolitiken. Den bör ha en viktig fördelningspolitisk uppgift, både
geografiskt och socialt, genom att den når ut till orter som saknar
andra kulturinstitutioner och till grupper som inte får del av
samhällets övriga kulturutbud. Folkbildningen bör också ha stor
betydelse som mötesplats mellan kulturarbetare och amatörer samt som
arbetsmarknad för kulturarbetare. Vidare bör den ge människor
möjligheter till eget kulturellt skapande och till att skaffa sig
färdigheter för detta.

I de av riksdagen fastställda kulturpolitiska målen ingår att främja
bildningssträvandena. Vid sidan av konstarterna, medierna och
kulturarvet är detta en av hörnstenarna i kulturpolitiken. Det
folkbildningsarbete som utförs av folkhögskolor och studieförbund är
viktigt för att förverkliga de kulturpolitiska målen. Idérikedomen och
initiativkraften inom folkbildningen kommer att ha stor betydelse för
utvecklingen av kulturen i vårt land.

I mindre och medelstora kommuner bär studieförbunden upp mycket av det
lokala kulturlivet. Där det finns en folkhögskola fungerar den inte
s√§llan som ett kulturellt centrum i bygden.  

Folkbildningens roll för personer med funktionshinder (avsnitt 8.3)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att undanröja
studiehinder och tillgodose utbildningsbehov för människor med
funktionshinder. Inte minst folkhögskolorna bör här kunna ta på sig ett
särskilt ansvar att anordna behörighetsgivande utbildning på uppdrag av
kommuner.

Av tradition har folkbildningen spelat en stor roll när det gäller att
öka möjligheterna för personer med funktionshinder att komplettera
brister i sin tidigare utbildning och att söka nya kunskaper.
Folkbildningen har också en viktig uppgift att uppmuntra och inspirera
människor till att utveckla och ta till vara sin förmåga. Folkbildningen
ger dem också möjlighet till kulturupplevelser och eget skapande,
förmedlar sociala kontakter och ger social kompetens. I den
folkrörelseanknutna folkbildningen finns det också en djupt förankrad
tradition att möta deltagaren på dennes villkor och att ingen skall
ställas utanför. Sedan många år tar folkhögskolorna emot elever med
mycket svåra och komplicerade funktionshinder. På motsvarande sätt är
studieförbunden en viktig resurs för enskilda och grupper som andra
aktörer inom vuxenutbildningen har svårt att nå.

Folkhögskolor och studieförbund har visat sig ha både vilja, ambitioner
och förutsättningar att undanröja studiehinder och anpassa verksamheten
för att tillgodose funktionshindrade människors behov.

Riksdagen beslöt våren 1997 (bet. 1996/97:KrU9, rskr. 1996/97:229) att
begära en översyn av de funktionshindrades möjligheter att studera på
folkhögskola. Kunskapslyftskommittén (U 1995:09) har fått i uppdrag att
utreda denna fråga i samband med en översyn av situationen för
studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1999.


I två motioner väckta under allmänna motionstiden hösten 1997 tas upp
frågor som rör de funktionshindrades möjligheter till utbildning m.m.
inom folkbildningen.

I motion Kr602 (fp) anförs bl.a. att det är viktigt att slå fast att de
som är sjuka eller funktionshindrade för den skull inte saknar vilja
eller ambition att lära. Därför är det angeläget att folkbildningen
erbjuder dem goda möjligheter att delta i verksamheten (yrkande 4).

Vikten av satsning på de funktionshindrade exemplifieras i motion Fö216
(mp) med den verksamhet som bedrivs vid folkhögskolan i Härnösand
(yrkande 9).

Sedan år 1991 är deltagare med funktionshinder en prioriterad målgrupp
inom folkbildningen. Som anförs i den nu föreliggande propositionen
förutsätter regeringen att folkbildningen kommer att få stor betydelse
även fortsättningsvis när det gäller att undanröja studiehinder och att
tillgodose utbildningsbehov för de funktionshindrade.

Motionärernas önskemål torde vara tillgodosedda varför de inte behöver
föranleda något uttalande från riksdagen till regeringen. De avstyrks
d√§rf√∂r.  

Folkbildningen och IT (avsnitt 8.4)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Folkbildningen bör ta på sig viktiga uppgifter på IT-området, till nytta
för samhället och för folkbildningens egen verksamhet. Folkbildningen
bör kunna bidra både genom att erbjuda utbildning kring IT och genom att
utnyttja IT som redskap i utvecklingen av den egna verksamheten.
Regeringen avser därför att ta initiativ för att påskynda
IT-användningen i folkbildningen. Regeringen har erfarit att Stiftelsen
för kunskap och kompetens är beredd att stödja IT-utvecklingen i
folkbildningen. Folkbildningen kommer därigenom att disponera ca 50
miljoner kronor för IT-utveckling inom ramen för det utvecklingscentrum
som regeringen i den regionalpolitiska propositionen föreslår skall
etableras till stöd för distansutbildning inom högskolan och
folkbildningen. Frågan om utvecklingscentrum m.m. behandlas i
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU11.

Den tekniska infrastrukturen inom folkbildningen är relativt god.
Tillgången till IT bedöms vara tillräcklig för att folkbildningen
tillsammans med bibliotek, skolor m.fl. skall kunna utgöra en viktig
resurs för ökad lokal tillgänglighet till tekniken i en lärande miljö.

I detta sammanhang är det enligt regeringens uppfattning viktigt att
folkbildningen kan utforma verksamheten så att den fortfarande grundar
sig på de värderingar som präglar studiecirklar och folkhögskolekurser.

Folkbildningen bör få stöd för att ta fram en IT-grundkurs, där
informationstekniken behandlas ur olika aspekter, bl.a.
programvarutyper, inverkan på den enskildes och samhällets situation,
Internet och kommunikation samt kritisk informationshantering.

Läns- och folkbibliotek och museer har fått möjlighet att ansluta sig
till universitetsnätverket SUNET. Regeringen avser att göra det möjligt
även för folkbildningen att ansluta sig till Internet med god kapacitet
och på förmånliga villkor, i stort i enlighet med den modell som gällt
för folkbibliotekens anslutning till SUNET.

Gemensamma IT-baserade funktioner för folkbildningen avses skapas.

För att säkerställa en bred tillgång till ett nätburet kulturutbud bör
en modell för lokala "IT-kulturcentrum" utvecklas, anför regeringen
vidare. Folkbildningen har stor erfarenhet som lokal arrangör av
kulturverksamhet och en nära koppling till den lokala kulturen. Det
finns också en fördel i att kombinera miljöer för lärande och kultur.


I motion Kr28 (c) framhålls betydelsen av att breda
medborgarutbildningar inom IT-området görs tillgängliga för hela folket
och i hela landet. Det finns en stark förväntan på att studieförbunden
och folkhögskolorna skall vara utbildningsanordnare och att de därigenom
skall bidra till att utjämna och motverka utbildningsklyftor inom
IT-området. De bör också få stor betydelse för både när- och
distansutbildning med stöd av IT. Ett hinder för att nå ut över hela
landet med en sådan verksamhet är enligt motionen varierande kostnader i
olika delar av landet för uppkoppling till ISDN-nätet. Kostnaderna är i
vissa fall mycket höga i glesbygd och på landsbygden. Detta problem bör
lösas, både av regionalpolitiska skäl och av rättviseskäl (yrkande 4).

Som utskottet redovisat avser regeringen att ta initiativ som skall
tillförsäkra folkbildningen tillgång till universitetsdatanätet SUNET på
samma villkor som erbjudits t.ex. folkbiblioteken. I 1998 års ekonomiska
vårproposition (1997/98:150) har regeringen uttalat sitt ansvar för att
IT och kunskap om IT skall komma så många människor som möjligt till del
(avsnitt 1.5.2 s. 27‚Äď28). Det √§r angel√§get att IT-anv√§ndningen bidrar
till att människors vilja till arbete och skapande tas till vara och att
kompetensen hos både kvinnor och män utnyttjas. En förstärkning av SUNET
åren 2000 och 2001 och en särskild IT-satsning inom kulturområdet åren
1999, 2000 och 2001 ingår i regeringens beräkning av ramarna för dessa
år.

Den fråga som tas upp i motionen, om höga kostnader för uppkoppling på
datanäten i vissa delar av landet, har behandlats av trafikutskottet
(senast i yttr. 1997/98:TU3y s. 16)

Trafikutskottet redovisar att enhetliga abonnemangs- och trafikavgifter
för ISDN-nätet (Integrated Services Digital Network) tillämpas i hela
landet, men att det för anslutningsavgiften finns två priszoner. För den
ena zonen, där ISDN-nätet är utbyggt, tillämpas ett fast pris och för
den andra zonen ett högre pris baserat på kostnaden i det enskilda
fallet. Trafikutskottet konstaterar att utbyggnaden av ISDN har gått
snabbt under senare år. Det innebär att ISDN erbjuds till ett fast pris
i nästan hela landet. I sammanhanget nämns att Telia under senare år har
sänkt taxorna för ISDN väsentligt. Anslutningsavgifterna till ISDN-nätet
blir därmed, i takt med moderniseringen av kommunikationsnätet, alltmer
likformiga över hela landet. Dessutom nämns att Telias utbyggnad av en
bredbandsstruktur, som ger vida bättre kommunikationsmöjligheter än
ISDN, kommer att påbörjas i de områden som ännu inte nåtts av
AXE-utbyggnaden, dvs. främst i glesbygdsområden. Trafikutskottet har i
tidigare sammanhang redovisat att ISDN inte innefattas i de teletjänster
som, enligt EU, skall ingå i den grundläggande samhällstjänsten på
teleområdet. Staten påverkar inte priset för att tillhandahålla ISDN.

Med hänvisning till det anförda avstyrker kulturutskottet
motionsyrkandet.  

Folkbildningen och integrationsarbetet (avsnitt 8.5)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att genom kultur- och
bildningsarbete underlätta en integration mellan invandrare och
svenskar.

Folkbildningen främjar en kulturell mångfald och möten mellan olika
kulturer. Inom ramen för kulturaktiviteter skapas viktiga kontakter
mellan människor från olika länder och ett kulturutbyte äger rum, vilket
är en central del i integrationsarbetet.

Särskilt i storstädernas ytterområden bör folkbildningen, inte minst
studieförbunden, ta på sig en stor och viktig uppgift på detta område.

Studiecirklar, som samlar människor som invandrat från olika länder och
svenskar kring gemensamma intressen, är viktiga.

Folkhögskolorna kan erbjuda rika möjligheter för invandrade och svenskar
att träffas och att arbeta tillsammans i konkreta
utbildningssituationer, anför regeringen.


Motionärerna bakom motion Kr22 (kd) delar regeringens uppfattning att
folkbildningen spelar en viktig roll i integrationsarbetet. Motionärerna
framhåller dock att det finns en övertro på möjligheterna till en snabb
integration och påpekar att förutsättningen för en lyckad integration
kan vara att de invandrade först får möjlighet att studera tillsammans
med sina egna etniska och språkliga grupper för att nå den självtillit
som kan vara en förutsättning för att gå vidare ut i samhället och till
givande kontakter med andra grupper. Motionärerna redovisar exempel på
sådan verksamhet. Folkbildningen bör också vara ett bra alternativ när
det gäller korta verklighetsnära kurser knutna till de invandrades
yrkes- eller sysselsättningsbehov. Teori och praktik bör kombineras i
verksamhet som vänder sig till både svenskar och invandrare för att de
skall finna områden där de har gemensamma intressen. Riksdagen bör,
enligt motionen, göra ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförts i motionen om folkbildningen och integrationsarbetet (yrkande
5).

Utskottet är övertygat om att folkbildningen har förmågan att finna de
goda verksamhetsformer av olika slag som behövs för att främja
integrationen mellan invandrare och svenskar genom kultur- och
utbildningsarbete. Redan nu finns många exempel på sådan verksamhet.
Detta är också utgångspunkten för vad regeringen anför i propositionen.
Något tillkännagivande från riksdagen i frågan bör, enligt utskottets
uppfattning, inte behövas. Mot denna bakgrund avstyrks yrkande 5 i
motion Kr22 (kd).  

Folkbildningen och arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart
samhälle (avsnitt 8.6)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att bidra till en
kunskapsutveckling hos alla medborgare kring vad som krävs för att
ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.

Folkbildningen har aktivt engagerat sig i det omfattande s.k. Agenda
21-arbete som inletts lokalt i kommuner, organisationer och
folkrörelser.

Efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, utg. omr.
18) infördes ett statligt stöd till lokala investeringsprogram.
Sammantaget kommer 5,4 miljarder kronor att fördelas till kommuner under
perioden 1998‚Äď2000. F√∂rekomsten av och inneh√•llet i folkbildnings- och
utbildningsinsatser skall redovisas i kommunernas ansökningar.

Regeringen är övertygad om att folkbildningen i alla dess delar har goda
möjligheter att bidra till utvecklingen av ett ekologiskt hållbart
samhälle och att folkbildningen är beredd att ta på sig uppgiften.


Enligt motion Kr29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna att Agenda 21-arbete bör ingå som en naturlig del av
folkbildningen (yrkande 11). Vidare hemställs om ett tillkännagivande
till regeringen om att folkbildningen bör vara öppen för de nya
verksamhetsformer som utvecklats bl.a. inom miljörörelsen (yrkande 12)

Med hänvisning till vad regeringen anför i propositionen om
folkbildningens stora betydelse för utvecklingen av arbetet med att
forma ett ekologiskt hållbart samhälle anser utskottet att det inte
behövs ett särskilt tillkännagivande till regeringen om folkbildningens
roll och engagemang i bl.a. det s.k. Agenda 21-arbetet. Många
miljöorganisationer deltar i folkbildningsverksamheten. Flera av dessa
är också medlemmar i studieförbund. Utskottet påminner om att
folkhögskolor och studieförbund själva bestämmer över ämnesområden,
innehåll och arbetsformer i sin statsbidragsstödda verksamhet utifrån de
mål för verksamheten som de själva satt upp och inom ramen för de av
staten fastställda övergripande syftena med statsbidragsgivningen. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr29 (mp)
yrkandena 11 och 12.  

Internationalisering


I fyra motioner tas frågan om folkbildningens roll i ett internationellt
perspektiv upp.

I motion Kr21 (m) uppmärksammas att regeringen i propositionen inte
tagit upp folkbildningens internationalisering till närmare behandling.
Motionärerna framhåller betydelsen av folkbildningens verksamhet
utomlands och möjligheterna för utländska studerande att gå på
folkhögskola i Sverige. Folkhögskolorna har ett stort kontaktnät i andra
länder som ger dem impulser utifrån och bidrar till deras utveckling.
Den internationella dimensionen kommer att få ännu större betydelse i
framtiden. Regeringen bör uppmärksammas på dessa förhållanden genom ett
tillkännagivande från riksdagen (yrkande 4).

Folkbildningens roll i ett internationellt perspektiv bör, enligt motion
Kr26 (v, s), lyftas fram som ett sjunde utvecklingsområde för
folkbildningen. Folkbildningens internationella samarbete är redan
omfattande och det vidgas ytterligare genom Sveriges medlemskap i EU.
Folkbildningen har goda förutsättningar för att delta i genomförandet av
olika projekt i andra länder kring kunskaps- och demokratiutveckling.
Vidare bör de internationella frågorna integreras i folkbildningens
verksamhet inom landet och ge perspektiv på det egna samhällets problem.


De internationella frågorna har, enligt motion Kr28 (c), fått en allt
större tyngd inom folkbildningsarbetet. Folkbildningen har en viktig
uppgift att till breda medborgargrupper ge språkkunskaper och förmedla
kunskaper om andra länder. Medlemskapet i EU förutsätter ett utvecklat
mellanfolkligt samarbete och en breddad kunskap om det europeiska
samarbetets innehåll och former. Där har folkbildningen en viktig
uppgift att fylla. Erfarenhetsutbytet med andra länder i fråga om
bildningsarbetet bör öka. Folkbildningen kan också göra insatser inom
biståndsverksamheten utanför Europa. Folkbildningens
internationalisering bör vägas in och uppmuntras i kommande budgetarbete
(yrkande 1).

Den nordiska folkbildningen framstår, enligt motion Kr29 (mp), som
intressant för många länder, bl.a. i samband med biståndsarbete och i
samarbetet inom Europa. Folkbildningsrådet bör ges möjlighet att arbeta
internationellt (yrkande 15).

Utskottet är väl medvetet om att det finns flera områden än de i
propositionen sex nämnda där folkbildningen även framöver kommer att ha
stor betydelse för samhällsutvecklingen. Ett av dessa icke nämnda
utvecklingsområden avser folkbildningens betydelse för att kunskaperna
och insikten i internationella frågor skall öka inom landet och för att
stärka kunskaps- och demokratiutvecklingen i andra länder. Betydelsen av
det internationella perspektivet inom folkbildningen minskar inte för
att det inte nämns särskilt i propositionen. Det unika nordiska
folkbildningsarbetet utgör en viktig förebild och bidrar till
utvecklingen i andra länder. Svenska folkhögskolor och studieförbund har
ett omfattande samarbete med organisationer och myndigheter i andra
l√§nder, t.ex. de nya staterna i √Ėsteuropa. Genom sina kontaktn√§t kan
folkhögskolor, studieförbund och studieförbundens medlemsorganisationer
bidra till erfarenhetsutbyte och kunskapsförmedling som vitaliserar och
utvecklar bildningsarbetet både i Sverige och i de länder där
folkbildningens samarbetspartner finns. Folkhögskolorna kan t.ex. genom
filialer utomlands ges sina elever viktiga internationella impulser.
Både folkhögskolor och studieförbund har etablerat en omfattande och
betydelsefull verksamhet i √Ėstersj√∂omr√•det. Folkh√∂gskolor och
studieförbund kan söka medel för projekt som de själva tar initiativ
till från exempelvis Sida, den av regeringen disponerade s.k.
√Ėstersj√∂miljarden, enskilda organisationers bist√•ndssamverkan inom Forum
Syd, fonder såsom Olof Palmes minnesfond, m.m. Det är enligt utskottets
mening viktigt att folkbildningens idé och kompetens i större
utsträckning tas till vara i biståndsarbetet. Utskottet är övertygat om
att regeringen är medveten om och värdesätter folkbildningens
internationella engagemang utan att riksdagen gör ett särskilt uttalande
i frågan. Utskottet anser därför att riksdagen inte bör bifalla
motionerna i vad de avser ett uttalande till regeringen om
folkbildningens internationalisering.  

Statens stöd till folkbildningen (avsnitt 9)


Regeringen g√∂r ‚Äď utan att f√∂rel√§gga riksdagen n√•got f√∂rslag ‚Äď f√∂ljande
bedömning.

Regeringen anmäler i den nu aktuella propositionen att den avser att i
vårpropositionen för budgetåret 1999 behandla frågan om resurserna för
folkbildningen. Folkbildningen kommer att ha stor betydelse för den
enskilda människan när det gäller att möta framtida behov av kunskaper,
social kompetens och förmåga att fungera i och bidra till ett
demokratiskt samhälle. Folkbildningen har även stor betydelse för
samhällets utveckling. För att fullgöra dessa viktiga arbetsuppgifter
behöver studieförbunden och folkhögskolorna adekvata resurser. Samhället
behöver en stark och vital folkbildning för att klara de stora
utmaningar som samhället nu står inför.

Folkbildningen har fått en viktig roll i satsningen på kunskapslyftet.
Folkbildningen bör därför naturligt ingå i det femåriga
utvecklingsarbete som nu pågår i landets samtliga kommuner. Samtidigt är
det, enligt regeringens bedömning, väsentligt att det också finns egna
utvecklingsresurser inom folkbildningen för att bevara och
vidareutveckla folkbildningens egen identitet. Det bör ankomma på
Folkbildningsrådet att fördela utvecklingsmedlen på studieförbund och
folkhögskolor. För innevarande budgetår får 10 miljoner kronor användas
för försöksverksamhet inom folkbildningen. Regeringens avsikt är att ge
Folkbildningsrådet i uppdrag att fördela dessa medel (prop. 1997/98:1,
utg. omr. 17, bet. 1997/98:KrU1, rskr. 1997/98:99). Regeringen avser att
i budgetpropositionen för 1999 återkomma till riksdagen med förslag om
vilka resurser som bör avdelas för ändamålet för budgetåret 1999.
Resurserna för utvecklings- och försöksverksamhet inom folkbildningen
bör på några års sikt utökas till att omfatta ca 1 % av statsbidraget,
dvs. till drygt 20 miljoner kronor.

I 1998 års ekonomiska vårproposition (1997/98:150 utg. omr. 17 s. 107)
har regeringen vid beräkningen av ramen för år 1999 tillfört
utgiftsområdet 40 miljoner kronor för folkbildningen. Propositionen har
i sin helhet remitterats till finansutskottet för behandling.
Kulturutskottet behandlar regeringens ramförslag beträffande
utgiftsområde 17 och motsvarande förslag i motioner väckta med anledning
av vårpropositionen i sitt yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet.


I motioner väckta med anledning av den nu aktuella
folkbildningspropositionen har yrkats på tillkännagivanden från
riksdagen om att regeringen i kommande budgetarbete inför budgetåret
1999 skall beakta behovet av medel för olika ändamål inom
folkbildningen. Dessa motionsyrkanden behandlar utskottet i det följande
i detta betänkande.


I motion Kr24 (v) anförs att det knappast är meningsfullt att ge
folkbildningen nya uppdrag i syfte att bl.a. bredda kulturintresset i
samhället utan att samtidigt anvisa nya resurser för att genomföra detta
folkbildningens kulturuppdrag. Motionärerna påminner också om att
folkbildningsanslaget har minskats i samband med 1990-talets besparingar
på statsbudgeten. Ett utökat kulturuppdrag får inte medföra att annan
verksamhet måste dras ned. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna
att erforderliga medel bör anvisas för det nya uppdraget (yrkande 2).
Riksdagen bör också uttala att regeringens planer på ett lyft för kultur
och bildning bör åtföljas av ett förslag om medel för ändamålet (yrkande
6).

√Ąven i motion Kr22 (kd) anf√∂rs att ett s√§rskilt lyft f√∂r kultur och
bildning kräver mer resurser till folkbildningen. Motionärerna påminner
om att Kristdemokraterna i en motion hösten 1997 föreslog en ökning av
folkbildningsanslaget med 40 miljoner kronor. De förväntar sig ett
förslag om ökade medel i regeringens vårproposition (yrkande 4).

Utskottet tillstyrker i sitt yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet
regeringens förslag i vårpropositionen om en ökning av ramen för
utgiftsområde 17 med 40 miljoner kronor, avsedda för ökade satsningar på
folkbildningen under budgetåret 1999. Motionärernas önskemål om att nu
behandlade utökade uppdrag och uppgifter för folkbildningen skall
åtföljas av ökade medel torde därmed vara tillgodosedda. De nu aktuella
motionsyrkandena behöver därför inte föranleda något riksdagens
uttalande till regeringen. Motionerna Kr22 (kd) yrkande 4 och Kr24 (v)
yrkandena 2 och 6 avstyrks därför.


Enligt motion Kr29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om erforderliga medel för att alla förslag
som finns nämnda skall kunna bli verklighet (yrkande 1).

Utskottet avstyrker även detta motionsyrkande med hänvisning till att
medel, 40 miljoner kronor, nu har beräknats i vårpropositionen för
folkbildningssatsningar nästa budgetår.


I anslutning till regeringens förslag att tillföra arbetslösa som en
prioriterad grupp inom folkbildningen anför motionärerna bakom motion
Kr24 (v) att folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet blir allt
viktigare i takt med att de mest studiemotiverade bland de arbetslösa
redan har rekryterats till olika utbildningar. För dessa
studiemotiverade är komvux en bra studieform. För många av dem som av
olika anledningar behöver en mera personlighetsutvecklande studiemiljö
är folkhögskolan och folkbildningspedagogiken ett bättre alternativ. Mot
denna bakgrund föreslår motionärerna att en omfördelning av medel inom
kunskapslyftet bör göras från kommunerna, som har huvudansvaret för
kunskapslyftet, till folkbildningen så att antalet platser på
folkhögskola inom kunskapslyftet kan ökas utöver de nuvarande 10 000
platserna (yrkande 3).

Utskottet har redan i tidigare betänkanden uttryckt sin uppfattning att
det är viktigt att kommunerna inte endast utnyttjar sin egen
utbildningsorganisation för utbildning inom kunskapslyftet utan att de
även bör anlita folkbildningen. För många av deltagarna i utbildning
inom kunskapslyftet, bl.a. de studieovana, kan folkbildningens pedagogik
och arbetsformer underlätta studierna och medverka till att deltagarna
lättare kan slutföra dem och fortsätta på en annan nivå, kanske inom
komvux. Utskottet vill betona vikten av att kommunerna, när de
formulerar kraven på kvalitet vid upphandlingen av utbildning, är
uppmärksamma på att folkbildningen med sina speciella förutsättningar,
erfarenheter och kompetens kan vara det bästa studiealternativet och den
bästa starten på längre studier för de studerande.

I ett delbetänkande från Kunskapslyftskommittén, Vuxenutbildning och
livslångt lärande (SOU 1998:51), behandlas bl.a. frågan om infrastruktur
för utbildning och sysselsättning. Kunskapslyftskommittén bedömer att
formerna bör utvecklas så att de statliga och kommunala organen
tillsammans med folkbildningen får stöd och möjligheter att gemensamt
utveckla ett samordnat utbildningsutbud med utgångspunkt i lokala behov.
En form för ett dylikt samarbete är de Vuxenutbildningsråd som
återupprättats i vissa kommuner, en annan de regionala kompetensråd som
föreslås i den regionalpolitiska propositionen (1997/98:62).

Kommittén framhåller också vikten av att olika utbildningsanordnare med
olika profil, inriktning och kompetens utnyttjas så att de studerandes
behov och intressen kan tillgodoses. Folkbildningen med dess särskilda
pedagogik och arbetssätt har en viktig roll att spela i detta
sammanhang. Ytterligare en möjlighet att öka folkbildningens deltagande
i kunskapslyftet är att en större andel av de resurser som går till
kunskapslyftet kanaliseras via Folkbildningsrådet.

När det gäller kvaliteten i kommunernas utbildningar kan, enligt
kommittén, välgrundade bedömningar göras först längre fram i tiden, när
de nationella och lokala utvärderingarna kommer med mera underlag.
Utvärderingsprojektet "Kommunernas kostnader" kommer att framöver
inriktas på sambandet mellan kostnader och kvalitet. En annan fråga som
bör belysas i detta sammanhang är om mångfalden i utbildningsutbudet
kunnat bibehållas under upphandlingsprocessen. Om utbildningsanordnare,
exempelvis inom folkbildningen, som vill erbjuda särskild pedagogik och
små grupper tvingas att pressa ned sina priser så mycket att deras
arbetssätt går förlorat har inte någon mångfald skapats.

Utskottet anser att det ännu är för tidigt att kunna göra någon mera
ingående bedömning av resultaten av den första tidens upphandling och
verksamhet inom kunskapslyftet. Utskottet vill avvakta ytterligare
rapporter och utvärderingar från Kunskapslyftskommittén. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen i den kommande budgetpropositionen
redovisar sin bedömning av de resultat och erfarenheter som hittills
redovisats. Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte tillstyrka
att riksdagen gör ett uttalande om en omfördelning av medel inom
kunskapslyftet till folkbildningen varför motion Kr24 (v) yrkande 3
avstyrks.


I motion Kr22 (kd) yrkas att de medel inom folkbildningsanslaget som
avser uppsökande verksamhet bör fördelas av Folkbildningsrådet och inte
av regeringen till vissa fackliga m.fl. organisationer (yrkande 2).
Folkbildningsrådet har den överblick och förmåga som krävs för att bäst
avgöra var dessa resurser gör mest nytta.

De medel, 40 miljoner kronor för budgetåren 1997 respektive 1998, som
riksdagen anvisat under folkbildningsanslaget för uppsökande verksamhet
och utbildning i samhällsfrågor har disponerats av regeringen.
Regeringen har fördelat medlen till Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges
Fiskares riksförbund (SFR). I budgetpropositionen för budgetåret 1998
redovisades att bidragen är avsedda för insatser i organisationerna för
att stimulera och utveckla uppsökande verksamhet så att intresset för
studier och utbildning kan breddas, i första hand för de i
kunskapslyftet prioriterade grupperna, nämligen sådana vuxna arbetslösa
‚Äď men √§ven s√•dana anst√§llda ‚Äď vilka helt eller delvis saknar tre√•rig
gymnasieutbildning.

Det är enligt utskottets uppfattning en stor utmaning för den femåriga
verksamheten inom kunskapslyftet att nå de grupper som tidigare inte
självmant sökt sig till kommunal vuxenutbildning och folkbildning för
att få den kompletterande eller nya utbildning som de behöver.
Uppsökande verksamhet, vägledning, orienteringskurser eller s.k.
prova-på-kurser är därför en betydelsefull del av kunskapslyftet. Det är
av största vikt att denna verksamhet genomförs på ett sådant sätt att
den verkligen koncentreras på och når de avsedda grupperna.

Det finns mycket som tyder på att många som sökt sig till och deltagit i
den första periodens utbildning inom kunskapslyftet är de studiebenägna
och mera studievana. Kunskapslyftskommittén har i sin tidigare nämnda
första årsrapport (SOU 1998:51) uttalat sin förhoppning att andelen
deltagare i kunskapslyftet som har den kortaste formella
utbildningsbakgrunden skall kunna öka framöver. Kommittén har även
betonat att de studerandes motivation för studier bör uppmärksammas i
den fortsatta verksamheten. Med väl utbildade och förberedda
informatörer bör det enligt utskottets uppfattning finnas goda
möjligheter att genom uppsökande verksamhet ge den stimulans, uppmuntran
och information som de mindre studiebenägna kan behöva inför det första
steget mot den utbildning som de behöver. Utskottet vill framhålla att
folkbildningens pedagogik och arbetsformer är mycket väl lämpade för
såväl sådan studieförberedande verksamhet som för fortsatta studier
anpassade till de deltagandes förutsättningar, behov och egna önskemål.
Utskottet vill i detta sammanhang också lyfta fram det förhållandet att
det av tradition och av organisationsskäl finns goda kontakter mellan de
organisationer som ansvarar för den uppsökande verksamheten i
kunskapslyftet och folkbildningen. Utskottet anser att även kommunerna,
som disponerar större delen av medlen för utbildning inom
kunskapslyftet, bör uppmärksamma den tillgång som folkbildningen och den
uppsökande verksamheten kan vara för dem. Kommunerna bör i större
utsträckning än hittills använda sig av den kompetens och den närhet
till och kunskap om de prioriterade grupperna som nu byggs upp inom den
uppsökande verksamheten. Folkbildningen har, som ovan sagts, en viktig
roll att spela när det gäller de studieovanas möjligheter till
utbildning inom kunskapslyftet.

Enligt regeringsbesluten om bidrag till de nämnda organisationerna för
uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor under budgetåret
1997 skall den genomförda verksamheten redovisas till regeringen senast
den 16 mars 1998. Dessa rapporter har inte hunnit behandlas av
Kunskapslyftskommittén i dess första årsrapport (SOU 1998:51). Som ett
underlag för riksdagens ställningstagande i höstens budgetbehandling
till frågan om det fortsatta stödet till uppsökande verksamhet för
budgetåret 1999 bör regeringen redovisa de inkomna rapporterna från
organisationerna i budgetpropositionen. Regeringen bör också redovisa
sin bedömning av de uppnådda resultaten av den hittillsvarande
verksamheten. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion
Kr22 (kd) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om vissa organisationers uppsökande verksamhet och
utbildning i samhällsfrågor.


Folkmusik och folkdans från Sverige och andra länder bör, enligt
motionerna, Kr28 (c) yrkande 2 och Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14 stärkas
inom folkbildningens ramar. Motionärerna anser att dessa områden är
eftersatta inom folkbildningen. Motionärerna redovisar att initiativ på
området har tagits i samverkan mellan bl.a. Riksförbundet för Folkmusik
och Dans och vissa studieförbund. Erfarenheterna av genomförda projekt
borde tas till vara; bl.a. borde ett slags centralpunkt för verksamheten
och utvecklingsarbetet skapas.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att det
kulturarv och den kulturskatt som folkmusiken och folkdansen utgör kan
bevaras och utvecklas. Det är många som delar ansvaret för att så sker,
enskilda människor, organisationer, folkhögskolor och studieförbund,
skolor och högskolor, statliga institutioner inom kulturområdet m.fl.
Ett särskilt tidsbegränsat nationellt uppdrag har lämnats till
Stiftelsen Falun Folkmusik Festival. Folkbildningen med sin breda
förankring bland människor och organisationer och sin spridning i hela
landet har en betydelsefull uppgift när det gäller att bidra till
bevarandet och utvecklingen av folkmusiken och folkdansen. Riksdagen
skall dock inte styra folkbildningens ämnesval och inriktning. Det är
folkhögskolorna och studieförbunden själva som utifrån sina egna mål och
inom ramen för syftena med statsbidraget beslutar i dessa frågor.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Kr28 (c)
yrkande 2 och Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14.


I motion Kr29 (mp) yrkas att amatörkulturens riksorganisationer skall få
ett ökat statsbidrag (yrkande 10).

Statens kulturråd har lämnat visst bidrag till amatörkulturens
riksorganisationers centrala verksamhet från medel anvisade bl.a. under
anslaget Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete. Riksdagen bör inte uttala
sig om detaljerna i Kulturrådets fördelning av medel till vissa
organisationer under anslaget. Motionsyrkandet avstyrks.


Enligt motion Ub806 (fp) bör differentierade bidrag utgå till
folkhögskolorna utifrån utbildningarnas karaktär (yrkande 4).

Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta ställning till
motsvarande yrkanden. Utskottet har därvid uttalat att riksdagen inte
bör göra några uttalanden om detaljer i hur Folkbildningsrådet skall
fördela medlen till studieförbund och folkhögskolor (senast i bet.
1995/96:KrU1 s. 200). Utskottet avstyrker det nu aktuella
motionsyrkandet.


Enligt motion T815 (c) bör en viss del av de statliga
folkbildningsmedlen avsättas för IT-utbildning för att åstadkomma ett
nationellt kunskapslyft på detta område. Folkbildningen bör samarbeta
med pensionärs-, invandrar- och handikapporganisationer. Riksdagen bör
begära att regeringen återkommer med förslag i frågan (yrkande 4).

Riksdagen bör inte besluta om att vissa delar av folkbildningsanslaget
skall avsättas för ett särskilt ämnesområde, t.ex. IT-utbildning.
Folkbildningsrådet fördelar medlen till folkhögskolor och studieförbund
som själva beslutar om verksamhetens ämnesområden och inriktning.
Utskottet avstyrker motion T815 (c) yrkande 4.


Regeringen påminner om att regeringen i proposition 1990/91:82 utgick
från att även kommuner och landsting har ett ansvar för finansieringen
av folkbildningen. Folkbildningen är ett nationellt ansvar för såväl
stat som kommuner och landsting. Kommuner och landsting har således ett
eget ansvar för att möjliggöra en god folkbildning. En fungerande
folkbildning är, enligt vad regeringen anför i den nu aktuella
propositionen, en förutsättning för att medborgare, oavsett bostadsort,
får en höjd bildningsnivå och därigenom skapar förutsättningar för
utveckling och framsteg i hela landet. Uteblivna eller kraftigt sänkta
bidrag minskar i hög grad folkbildningens möjligheter att fullgöra sina
uppgifter. Staten varken kan eller bör åta sig att kompensera
studieförbund och folkhögskolor för inkomstbortfall från andra
bidragsgivare, anför regeringen.

Enligt motion Kr213 (c), väckt under allmänna motionstiden hösten 1997,
bör regeringen inte ensam ha ansvaret för folkbildningen. Regeringen bör
tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet följa hur
landsting och kommuner tar sitt ansvar för folkbildningens finansiering.
Det är viktigt att stat, landsting och kommuner underlättar
medborgarinflytande och delaktighet. En strategi för livslångt lärande,
för social gemenskap och för demokratisk delaktighet med aktiva
medborgare bygger i hög grad på en stärkt folkbildning. Detta
förutsätter en medveten prioritering av folkbildningen inom landsting
och kommuner. Det minskande stödet från landsting och kommuner är en
oroande utveckling. Det bör slås fast att det skall finnas ett
nationellt ansvar hos stat, landsting och kommuner att tillsammans
stödja folkbildningen (yrkande 4).

Motsvarande synpunkter på statens, landstingens och kommunernas ansvar
för att stödja folkbildningen förs även fram i motion Kr601 (v), även
den väckt under allmänna motionstiden hösten 1997. Många folkhögskolor
och studieförbund har fått en försämrad ekonomisk situation genom
minskade bidrag från landsting och kommuner. Det är viktigt att följa
utvecklingen av de offentliga bidragen till folkbildningen (yrkande 2).

Som utskottet återgivit i det föregående har regeringen i proposition
1997/98:115 uppmärksammat de minskade bidragen till folkbildningen från
vissa landsting och kommuner och slagit fast sin uppfattning att
folkbildningen är ett nationellt ansvar för såväl staten som för
landstingen och kommunerna. Något uttalande till regeringen från
riksdagens sida är därför inte påkallat. Det bör självfallet inte komma
i fråga att staten skall ålägga landsting och kommuner att stödja
folkbildningen. Så har heller inte föreslagits i motionerna. Utskottet
förutsätter att landsting och kommuner i eget intresse strävar efter att
fortsatt stödja folkbildningen som ett led i utvecklingen av den egna
regionen eller kommunen. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Kr213 (c) yrkande 4 och Kr601 (v) yrkande 2.  

Hemställan


Utskottet hemställer
   1. beträffande två nya syften med statsbidraget till folkbildningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr22 yrkande 1 och
1997/98:Kr29 yrkande 2 godkänner regeringens förslag,
res. 1 (kd)
   2. beträffande arbetslösa som en prioriterad grupp

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr21 yrkande 2 och
1997/98:Kr22 yrkande 3 godkänner regeringens förslag,
res. 2 (m, kd)
   3. beträffande upplysning om bruket av alkohol, narkotika och tobak

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr23,

   4. beträffande bildningssträvanden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub810 yrkande 15,

   5. beträffande medborgaranda, kunskap och livslångt lärande

att riksdagen avsl√•r motion 1997/98:Kr602 yrkandena 1‚Äď3,

   6. beträffande demokratimål för all utbildning för vuxna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr24 yrkande 1,

   7. beträffande Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr21 yrkande 1,
res. 3 (m)
   8. beträffande forskning om folkbildning

att riksdagen avsl√•r motion 1997/98:Kr29 yrkandena 3‚Äď6,
res. 4 (mp)
   9. beträffande ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av
statsbidrag till folkhögskolan

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 4 och
1997/98:Kr29 yrkande 7 godkänner regeringens förslag,
res. 5 (v, mp)
   10. beträffande intyg från folkhögskolor

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr28 yrkande 5,

   11. beträffande folkhögskolans studieomdöme

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 9,
res. 6 (mp)
   12. beträffande tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr21 yrkande 3,
res. 7 (m)
   13. beträffande viss samverkan mellan folkhögskola och högskola

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 5, 1997/98:
Kr27, 1997/98:Kr28 yrkande 6, 1997/98:Kr29 yrkande 8 och 1997/98:
A47 yrkande 16,

   14. beträffande folkbildningen och de funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr602 yrkande 4 och
1997/98:Fö216 yrkande 9,
res. 8 (mp)
   15. beträffande vissa frågor inom IT-området

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr28 yrkande 4,

   16. beträffande folkbildningen och integrationsarbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr22 yrkande 5,

   17. beträffande Agenda 21-arbete m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkandena 11 och 12,
res. 9 (mp)
   18. beträffande internationalisering

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr21 yrkande 4, 1997/98:
Kr26, 1997/98:Kr28 yrkande 1 och 1997/98:Kr29 yrkande 15,

   19. beträffande nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr22 yrkande 4 och 1997/98:Kr24
yrkandena 2 och 6,
res. 10 (v)
   20. beträffande medel för utökade syften

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 1,
res. 11 (mp)
   21. beträffande omfördelning av medel inom kunskapslyftet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr24 yrkande 3,
res. 12 (v)
   22. beträffande uppsökande verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr22 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

   23. beträffande folkmusik och folkdans

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr28 yrkande 2 och 1997/98:
Kr29 yrkandena 13 och 14,
res. 13 (mp)
   24. beträffande amatörkulturens riksorganisationer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 10,

   25. beträffande differentierade bidrag till folkhögskolor

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub806 yrkande 4,

   26. beträffande IT-utbildning

att riksdagen avslår motion 1997/98:T815 yrkande 4,

   27. beträffande landstingens och kommunernas ansvar för
folkbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 4 och
1997/98:Kr601 yrkande 2.
res. 14 (v)  

På kulturutskottets vägnar

√Öke Gustavsson

I beslutet har deltagit: √Öke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m),
Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén
(m), Björn Kaaling (s), Monica Widnemark (s), Jan Backman (m),
Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v),
Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth
Nyström (m) och Margareta Andersson (c).


Hem  Riksdagens dokument Åter till sidans topp






Klicka fŲr en utskriftsvšnlig version


Adress: Box 730 101 34 Stockholm Sweden Tel: +46-8-412 48 00 Fax: +46-8-21 88 26 E-mail: fbr@folkbildning.se

Producerad av Empir AB